Lite bilder från resan

2012-04-29 @ 20:31:07











































































Uttråkad

2012-04-29 @ 20:23:27

Nu minns jag hur det känns att vara hemma, tråkigt som fan. Speciellt när alla mina vännor jobbar eller har annat för sig och jag sitter hemma och tittar på skins och längtar tillbaka till Asien. Laddade upp en massa bilder på facebook idag, fyfan vilken bra resa det var. Helt sjukt. Så jag ska väll inte klaga egentligen, jag slapp ju i alla fall 5 månader av tråkigheter. Och snart börjar jag jobba, det blir ett bra tidsfördriv och tjänar bra kan jag åka nästa vinter igen eller något. Jaja, nu ska jag tjata lite på Niklas och övertala honom att hitta på någonting med mig. Puss!




Tatuering

2012-04-26 @ 10:28:03

Juste, jag har tatuerat mig igen. Jag och Niklas satt och pratade näst sista dagen på resan och kom fram till att det behövs någonting som symboliserar allt nytt och fint som resan inneburit. Dagen efter gick jag ut från Max Tattoo med ett flygplan på foten.

Hehe dålig webbcambild men ändå.

Asien

2012-04-26 @ 10:13:24

Nu är jag hemma. Hemma från Asien där jag varit i 4 månader och 19 dagar. Att vara hemma i sig känns faktiskt inte lika konstigt som jag trodde. Det är så lätt att falla tillbaka till gamla mönster. Men jag känner mig ändå lite vilsen. Vad händer nu? Ska jag vara på samma ställe i flera månader? Livet kommer ikapp och jag måste bli vuxen på riktigt. Bestämma om jag ska börja plugga i höst, börja jobba snart, deklarera. Men jag ska inte klaga, jag har fått en paus från livet och det har varit den underbaraste tiden i mitt liv.


När det gäller att skriva om resan vet jag inte ens vart jag ska börja. Jag har varit med om så sjukt mycket nya saker och en av de bästa sakerna har varit att ha Niklas med mig hela tiden. Vi har varit i 6 olika länder och sett 23 nya platser, allt från lugna munkstaden Luang Prabang i norra Laos till vackraste Gili öarna i Indonesien. Vi har rest ungefär 29 dagar av resan, varit sjuka några gånger, spenderat 3 dagar på ett barnhem i Kambodja, blivit rånade 3 gånger. Eller jag har inte riktigt blivit rånad med tanke på att jag aldrig blev av med någonting, men 3 gånger ryckte moppekillar i Saigon tag i min väska, en gång stod jag till och med och drog i väskan medan Vietnamesen drog i andra änden. Men jag lyckades alltid behålla väskan och allt viktigt jag hade där i.
Det går inte riktigt att säga vilken plats som var min favorit men det finns några ställen som gjorde större intryck än andra. En sådan plats är självklart Vang Vieng. Det finns ingenting liknande i världen. 2 veckor spenderade vi i denna lilla stad mellan ståtliga berg där världens enda konstanta festival pågår nere vid floden. För stora mängder Laos Whisky och en arm full av armband, Tubinglinnen blöta av allt simmande mellan barerna och halsbang gjorda av flärparna från ölburkar. Det låter kanske inte så charmigt men det var så otroligt roligt och konstigt och fritt och härligt.
En annan plats jag tyckt så sjukt mycket om är Phnom Penh, världens bästa huvudstad. Till skillnad från Bangkok, Saigon och Kuala Lumpur så är Phnom Penh en mindre stad med hemkänsla från start. En bidragande faktor till denna hemkänsla kan vara Top Banana, det hostel vi bodde på. Det ligger i en lugnare del av staden och har med sin bar med klotter över hela väggarna, sin underbara personal och sin sköna stämmning blivit mitt favorithostel i asien. Jag vet inte riktigt vad som gör Phnom Penh så speciellt. Kanske kan det vara alla människor som är så öppna och underbara. Narin, våran trogne tuktukchaufför med guldtand som alltid sade att vi var stiliga och visade oss runt i staden, Tjouh som var städerskan på Top Bananas dotter och som alltid kom och pratade med en trots att hon inte förstod ett ord engelska. Phnom Penh är en stad jag är säker på att jag kommer att åka tillbaka till.
Sist men inte minst har vi Gili Trawangan, vårat sista riktiga resemål. Det var en liten ö som man kunde cykla runt på bara ett par timmar, men ändå så var den full av liv och människor. Vattnet var kristallklart, turkost, strömt och fullt av sköldpaddor. Därför var den en självklarhet att vi spenderade några dagar snorklandes vid stranden och en dag dök vi. Varje kväll hade en bar en fest så att människorna skulle samlas på samma ställe istället för att sprida ut sig på de alla barerna, men ville man ta det lugnt fanns det gott om mysiga caféer och en restaurang som visade film varje kväll.
Resan har också varit full av mindre roliga insidenter, men det är dem som man kommer minnas längst. Vad är en asienresa utan lite kaos? Jag tänkte berätta om den värsta bussresan jag varit med om. Jag, Niklas, Tom och Filip var i Hoi An i Vietnam och skulle ta oss över till Savannakhet i Laos. Trots att dessa inte är så väldigt långt ifrån varanda så var vi antingen tvugna att åka i 24 h eller betala 420 kr för en expressbuss som skulle ta 12 h. Efter en massa velande så valde vi den snabbare överprisade bussen. Det är en sovbuss med våningsängar och vi blev lite förvånade när underslafarna lämnades tomma. Ett par timmar senare vaknar jag av en massa knuff och ljud och upptäcker till min stora förvåning att underslafarna lämnats tomma för att användas som lastutrymme tillsammans med hela mittengången. Bussen är nu fylld med hundratals påsar med limefrukter i. På dessa lägger man sedan ut madrasser där passagerare trängs och bussen är inte bara överfull med last utan har ungefär dubbelt så många passagerare som platser. I denna buss spenderade vi 21 timmar för att bli avstäppta ett par timmar utanför Savvanakhet i mitten av natten. Då kände vi att det var sjukt värt att spendera 420 kr på den bussen.
Jag skulle kunna sitta här och skriva om resan i evigheter, men det tänker jag inte göra. Jag tänker nöja mig med att säga att den här resan är det bästa jag har gjort och att jag är många upplevelser rikare och många kronor fattigare. Nu är det bara att spara ihop pengar till nästa resa. Så, tack Niklas för att du varit med mig hela resan, lugnat ner mig när jag varit stressad och orolig, hållit min hand när allt varit för konstigt och skrattat med mig genom större delen av resan. Tack till min familj som jag spenderade 10 dagar med i Phuket och som stod för den lyxigare delen av resan (vi hade t.o.m varmvatten som räckte en hel dusch!). Tack till alla underbara människor jag har rest med och tack till Asien för att du är min och alla andras tillflyktsort när man vill leva i nuet och inse vad som gör livet värt att leva.